Hangulstavelsen 딑

Det är en stavelseenhet, inte ett ord med en fast betydelse för sig självt. ㄷ är begynnelsekonsonanten, ㅢ den sammansatta vokalen och ㅌ slutkonsonanten. Unicode-beteckningen dyit är en formel byggd av delarnas namn, inte en koreansk ordboksdefinition eller uttalsguide.

Hangul utformades för att återge koreanskt tal mer direkt och göra läs- och skrivkunnighet mindre beroende av skrivning med kinesiska tecken. En hovkrönika, Sejong Sillok, nämner skriftsystemet första gången 1443; den förklarande boken Hunminjeongeum (훈민정음) publicerades 1446.

Äldre metoder — hyangchal (향찰), gugyeol (구결) och idu (이두) — använde hanja, kinesiska tecken, för att återge koreanska ljud, ord eller grammatik. De hör till den koreanska skrivhistoriens bakgrund, men är inte förfäder till just detta stavelseblock. Skriften kallades också jeongeum (정음), eonmun (언문), gukmun (국문) och gukseo (국서), innan Hangeul (한글) blev dess vanliga moderna namn.

Hur skriver jag 딑 på ett koreanskt tangentbord?

Använd ett koreanskt standardtangentbord med två uppsättningar och skriv delarna i ordning.

Jamo är de koreanska konsonant- och vokaltecken som sätts ihop till stavelseblock. Med Dubeolsik trycker du på e för ㄷ, sedan m och l för ㅢ (ㅡ + ㅣ), och x för det avslutande ㅌ; den koreanska inmatningsmetoden sätter ihop 딑.

Unicode kan lagra blocket som ett förkomponerat tecken (NFC) eller som sammanfogade jamo (NFD). Vissa kombinationer av appar och typsnitt kan visa den uppdelade sekvensen på olika sätt. Om textsökning inte fungerar kan en jämförelse av normaliserade former visa skillnaden.