Kilskriftstecknet Rab

Det är ett tecken med flera läsningar som beror på sammanhanget.

I en sumerisk lexikalisk post kan 𒊐 läsas raba, ett ord för en klämma eller halsstock; den motsvarande akkadiska posten anger rappu, ”ring”. Teckenlistor tar också upp rab och rap som värden. Det är vetenskapliga läsningar, inte utbytbara svenska definitioner: texten runt tecknet avgör vilken som passar.

De äldsta kända kilskriftstavlorna kommer från Uruk i södra Mesopotamien och dateras till slutet av det fjärde årtusendet f.Kr. Tidiga administrativa tecken användes för att registrera tal, varor och yrken. Dateringen gäller skriftens början, inte ett belagt första bruk av RAB.

Varför ändras RAB:s läsning med sammanhanget?

Språk, tidsperiod och teckenkombinationer hjälper till att avgöra läsningen.

I vetenskapliga teckenlistor sammanfogar en punkt teckennamn till en konventionell sammansättning. RAB.GAL, RAB.GAN och RAB.GAM är belagda kombinationer; om man översätter varje del som ett separat svenskt ord blir läsningen fel.

Varför kan samma tecken se olika ut?

Historiska skrivstilar ger tecknet olika former.

Kilskriftstecken varierar mellan tidsperioder och skrivtraditioner. Unicode använder en representativ glyf så att ett kodat tecken kan syfta på tecknet genom hela den historien; kilavtrycken på en lertavla behöver inte stämma överens med ett typsnitts bild linje för linje.

Använd en Unicode-kompatibel redigerare eller ett verktyg med en lista över kilskriftstecken för digital inmatning. Ett verktyg som utgår från translitterering måste slå upp RAB i en teckenlista: teckenvärden och homofoner motsvarar inte tangenterna ett till ett.