Kombinerande ring ovanför

Skriv grundbokstaven först och sedan den här diakritiska ringen.

Skriv i en Unicode-redigerare (Unicode är standarden för teckenkodning) först grundbokstaven, alltså bokstaven som ska ändras, och lägg sedan till ringen. Den uppdelade sekvensen å lagrar bokstav och ring var för sig, även om typsnittet visar dem som en ringförsedd bokstav.

Den svenska bokstaven Å/å utvecklades ur den äldre stavningen aa, som kortades till en enda form. En svensk språkvårdande myndighet förklarar ringen som ett litet o över a; en norsk typografihistoria ger en annan förklaring med utgångspunkt i ett a. Ett skandinaviskt tryckt exempel är daterat 1526. Tjeckiska ů har en annan historia: det betecknar långt u och bevarar en äldre koppling till stavningen o/uo.

Varför svävar ringen eller blir till Å?

Grundbokstaven styr placeringen; A med ring kan bli Å.

Tecknet placeras i förhållande till den föregående grundbokstaven. Utan den kan typsnitt visa ringen på ett konstigt sätt. Unicode visar ett ensamt tecken genom att placera det över ett fast mellanslag. NFC-normalisering, en regel som slår samman likvärdiga textsekvenser, kan representera A följt av tecknet som Å.