Siffran ett i fullbreddsform

Det är fullbreddsformen av vanliga 1.

Fullbredd är en layoutskillnad som tecknet bär, inte ett annat talvärde. Östasiatiska textsystem riktade in kinesiska, japanska och koreanska tecken i fyrkantiga celler; breda latinska bokstäver, siffror och skiljetecken hjälpte blandad text att ligga jämnt. På japanska heter den breda formen 全角 och den smala 半角. Tecknet kodar breddskillnaden, men den synliga bredden beror också på typsnitt och layout.

Japans standard JIS C 6226 för utbyte av japansk text fastställdes 1978. Den senare standarden JIS X 0208 innehöll breda siffror tillsammans med kana, kanji, bokstäver och symboler. ASCII och JIS X 0201 stod för smala former, JIS X 0208 för breda. Kodningar som Shift_JIS och ISO-2022-JP kombinerade dem. Därför behöll Unicode breddvarianterna för att äldre text skulle förbli kompatibel. De skapar inget nytt tal.

Varför avvisar ett formulär １?

Ett strikt fält kan kräva den smala ASCII-siffran 1.

１ i fullbredd och smala 1 står för samma tal men är olika tecken. Står det 半角 (halvbredd) i fältet ska du ange 1; står det 全角 (fullbredd) ska du ange １.

Tokyos digitala myndighetstjänsts formulärguide, publicerad i mars 2026, rekommenderar att vanliga fält för e-post, telefon, postnummer och adress tar emot båda bredderna och konverterar dem. Ett formulär som avvisar den ena tillämpar en valideringsregel. Unicodes kompatibilitetsnormalisering NFKC omvandlar １ till 1; den kanoniska NFC-normaliseringen bevarar breddskillnaden. Använd NFKC bara när ursprungsbredden inte behöver bevaras.