Siffran två i fullbreddsform

Den betyder fortfarande två; den bredare formen markerar textbredd.

2 i fullbreddsform har samma talvärde som vanliga 2; Unicode kopplar den till vanliga 2 som en kompatibilitetsmotsvarighet. I östasiatisk text med fast teckenbredd reserverar formen utrymmet för ett fullbreddstecken och hjälper till att linjera tal med omgivande text. ”Fullbredd” är en typografisk konvention, inte ett fast mått: ett proportionellt teckensnitt behöver inte visa den exakt dubbelt så bred som 2.

Varför skapades former i fullbredd?

För östasiatiska layouter med både breda och smala tecken. Former i fullbredd växte fram med datorhantering av blandade teckenbredder: ideogram tog upp en hel teckencell, medan västerländska bokstäver och siffror var smalare. En siffra i fullbredd gjorde det möjligt att linjera tal med den omgivande texten. Zenkaku (”fullbredd”) och hankaku (”halvbredd”) är japanska termer för dessa former; breddskillnaden används också i kinesisk och koreansk text.

JIS C 6226-1978, en japansk standard för teckenkodning, fastställdes i januari 1978; Japans första japanskspråkiga ordbehandlare följde samma år. Unicode behöll motsvarande former i fullbredd så att äldre text med blandade bredder kunde konverteras och återställas.

När ska du använda ２ i stället för 2?

Bara när ett fält eller en layout kräver fullbredd.

Använd zenkaku-siffran 2 när ett fält kräver den breda formen. Vissa japanska myndighetsformulär behandlar siffror i fullbredd och halvbredd som separata inmatningsklasser; anvisningar för postnummer visar också fält som kräver halvbredd och kan avvisa ２. Om ingen bredd anges är vanliga 2 det säkrare valet i sifferfält.