Upphöjt minustecken

Det är ett minus som hör till en exponent, en laddning eller en enhet. Efter ett tal eller en variabel gör det exponenten negativ: 10⁻³ är 1/1000 (0,001), x⁻¹ är 1/x. I kemi och fysik markerar ett upphöjt minus efter en symbol negativ elektrisk laddning: Cl⁻ är kloridjonen, OH⁻ hydroxid, e⁻ en elektron, och β⁻ är en sorts radioaktivt sönderfall. Efter en enhet läses det "per": m s⁻¹ är meter per sekund, mol⁻¹ är "per mol".

Unicode innehåller det, tillsammans med färdiga upphöjda siffror ⁰–⁹ och ⁺, ⁼, ⁽ ⁾ och ⁿ, för kompatibilitet med äldre teckenuppsättningar, och det är praktiskt överallt där formatering saknas. Ett ordbehandlingsprogram höjer vilket minus som helst med en knapp, men ett chattmeddelande, en ämnesrad eller ett inlägg kan oftast inte, så ⁻ passar in bland de upphöjda siffrorna: 2.5 × 10⁻⁶, cm⁻², SO₄²⁻.

På skärmen är det ett kort streck nära radens överkant, ungefär i samma höjd som upphöjda siffror. I vissa typsnitt är det så litet att det ser ut som en fläck eller ett makron-accent; om ett streck verkar sväva ovanför en textrad är detta tecken en trolig kandidat.

Är det samma sak som ett vanligt minus?

Nej: det är ett eget tecken, och programvara kan se skillnaden. Sökning, sortering, stavningskontroll och formler behandlar ofta ⁻ som en egen symbol. De flesta kalkylark räknar inte ut 10⁻³, de flesta programspråk förstår inte x⁻¹, och en sökning på "10-3" hittar kanske inte "10⁻³". Använd där verktygets egen skrivning, som 10^-3 eller 1e-3, och spara ⁻ till etiketter, rubriker och meddelanden.

Ytterligare en fälla: Unicode ger ⁻ en kompatibilitetskoppling till det vanliga minustecknet −, så system som tillämpar kompatibilitetsnormalisering (vissa sökindex och kontroller av användarnamn) kan tyst göra om 10⁻³ till 10−3. I ett dokument du sätter är upphöjd formatering säkrare; i vanlig text håller ⁻ minuset uppe, och formen med cirkumflex 10^-3 är nödlösningen på ett vanligt tangentbord.