Variationsväljare 106

Den begär en bestämd form av det föregående grundtecknet.

Dess historia är en del av datortextens historia. Unicodes dokumentregister från 1997 tar upp ett förslag om varianttaggar för plan 14; tilläggsområdet lades till i Unicode 4.0 år 2003. Mekanismen skapades för att bevara en viss glyfform i vanlig text, till exempel i ett person- eller ortnamn, en förläggares föredragna glyf eller ett historiskt dokument, när den vanliga teckenkoden inte räcker för att skilja formerna åt. Forskare, myndigheter och förläggare har olika behov, så separata registrerade samlingar kan betjäna olika grupper. Ett väljar­nummer har därför ingen fast betydelse för alla tecken. Det fristående tecknet har ingen kulturell betydelse att tyda.

Varför är variationsväljare 106 osynlig?

Den har ingen egen glyf, så par som inte stöds ser oförändrade ut.

Det är ett tecken utan egen bredd och upptar ingen synlig teckenruta. Med ett par som stöds kan teckensnittet välja den registrerade glyfen; med ett ogiltigt par eller ett par som inte stöds visas grundtecknet som vanligt och väljaren förblir osynlig. Program kan också ignorera väljare vid sökning, analys eller annan textbehandling. Därför kan en sekvens se ut att ha försvunnit trots att tecknet fortfarande finns i den underliggande texten.

Kan jag använda variationsväljare 106 ensam?

Nej. Använd den bara i en definierad sekvens med grundtecknet.

Klistra inte in den efter ett godtyckligt tecken för att tvinga fram en teckensnittsstil. Användare kan inte definiera egna variationssekvenser, och en oregistrerad ideografisk sekvens är inte avsedd för textutbyte. Per 2026-08-03 innehåller den aktuella sekvensfilen från Ideographic Variation Database (IVD) ingen post med E0159; väljaren är alltså ingen allmän begäran om en särskild glyf.