Devanagaribokstaven pha

Det är ett p följt av en tydlig pust luft. I sanskrituttal är फ den aspirerade motsvarigheten till प. p:et i engelska “pit” är en ungefärlig jämförelse; p:et i “spit” ligger närmare det oaspirerade प. Latinskt “ph” står för p med luft, inte engelskt f.

Båda ljuden bildas med läpparna och är tonlösa. Den extra luften skiljer फ från प och kan ändra ett ord.

Varför låter फ som f?

Vissa hinditalare uttalar फ utan prick med ett f-liknande ljud. I noggrann stavning av lånord står फ़ med prick uttryckligen för /f/, medan फ är det aspirerade p:et. Stavningarna blandas ibland, så uttalet framgår inte alltid av फ ensamt.

Sanskrituttalet behåller skillnaden /pʰ/. Om stavningen är viktig, behåll pricken i फ़.

Varför ändrar फ form?

Bokstavsformen speglar århundraden av skriftutveckling och hur Devanagari-text formas. Brahmi förekommer i Ashokas inskrifter från 200-talet f.Kr.; den dateringen gäller en del av skriftens historia, inte den moderna bokstavens tillkomst. Nordliga skriftsystem utvecklades via Gupta och Siddhamatrika/Kutila mot Nagari och Devanagari. Sharada och andra regionala skriftsystem är besläktade grenar, inte alternativa typsnitt för फ.

I en konsonantgrupp kan ett typsnitt visa फ i en förkortad form eller slå samman det till en ligatur. Om typsnittet inte kan forma gruppen kan virama-tecknet bli synligt.