Indiskt siyaq-tal åttiotusen

Det gjorde bokföringens tal kompakta och svåra för utomstående att läsa.

I Sydasien kallades systemet också raqm eller rakam (”räkning”); det var en förkortad siffernotation för dokument på urdu och persiska. Skrivare pressade ihop talnamn till kompakta tecken. En senare avskrift bevarar räkenskaper daterade 918–19; ett persiskt skatte­kvitto från 1169 är det äldsta säkert daterade originaldokument som är känt för att använda det bredare systemet. Till skillnad från det äldre abjad, där bokstäver fick talvärden, använde siyaq särskilda bokföringstecken.

Det är oklart när den indiska formen uppstod i Sydasien. Den var vanlig i det sydasiatiska Mogulrikets register på 1600-talet och fortsatte att användas till mitten av 1900-talet. I en talföljd adderas värdena från höger till vänster, med det största först; den nordliga och den dekkanska, sydliga stilen skiljer sig något åt i vissa större talformer.