Modifieringsbokstaven lilla u

Det markerar ett kort eller sekundärt u-liknande vokalljud i fonetisk transkription.

I det uraliska fonetiska alfabetet (UPA) kan upphöjda bokstäver markera mycket korta eller övergående vokaler. Amerikanistisk skrift — ett system som språkvetare använder för att skriva språkljud — och skrift baserad på det internationella fonetiska alfabetet (IPA) kan använda ᵘ för den mindre framträdande delen av en diftong. Den omgivande konventionen avgör det exakta ljudet.

Varför är ᵘ ett eget tecken?

Dess upphöjda position kan ha fonetisk betydelse.

Ett formaterat u kan förlora sin position när text flyttas mellan verktyg och se ut som vanlig typografi. Det här kodade tecknet bevarar positionen som text.

En tom ruta eller oväntad form kan bero på att teckensnittet saknar stöd; tecknet ritas med läsarens teckensnitt.

Varifrån kommer den här skriften?

Dess historia kommer från fonetiska transkriptionssystem.

Det uraliska fonetiska alfabetet (UPA), ett system för att dokumentera ljud och ordhistoria i uraliska språk som finska och ungerska, publicerades första gången av Eemil Nestor Setälä 1901. Dess upphöjda tecken kunde skilja ut särskilt korta eller övergående ljud. Unicode-kodningen från 2003 bevarar skriften i digital text; det är kodningens årtal, inte skriftens början.