Kilskriftstecknet Zig

Tecknet har flera läsningar; sammanhanget avgör vilken som avses. Teckenlistor förknippar 𒍨 med de sumeriska translittereringarna zig (”stiga”), haš₂ (”lår”) och zib₂ (”åsnans betsel” eller ”märke”). En nyassyrisk post anger också betydelsen ”tröskel” för zig. De kursiverade formerna är translittereringar av forntida ord, inte översättningar.

𒍨 vs 𒍣: 𒍣 är det separata tecknet ZI, kopplat till den sumeriska läsningen zig₃ (”stiga”). En gemensam läsning gör inte tecknen utbytbara; identifiera tecknet med hjälp av originaltexten eller en teckenlista.

Varifrån kommer 𒍨?

Det ingår i en teckentradition som förändrats under århundraden. Teckenlistor kallar det ZIG (även ZIK) och analyserar det som NINDA₂ × EŠ: en katalogbeskrivning av beståndsdelarna, inte en översättning.

Det tidigaste fullständiga mesopotamiska kilskriftsystemet är belagt i Uruk IV, omkring 3500–3200 f.Kr., när städer använde skrift för administration. Vasspennor tryckte märken i lera och gjorde bildlika former till kilformade avtryck. Senare återanvände och omformade sumeriska, akkadiska och närliggande skrivtraditioner teckenförrådet. Det här är skriftsystemets historia, inte 𒍨:s ursprungsdatum.

Hur skriver jag 𒍨?

En kilskriftsmetod eller en HTML-referens kan mata in tecknet. Ett kilskriftsverktyg kan omvandla en translitterering från en teckenlista; på ett vanligt tangentbord ger zig latinska bokstäver, inte det här tecknet. I HTML använder du 𒍨.

Om tecknet visas som en ruta behöver du ett typsnitt med stöd för kilskrift. Historiska typsnitt kan visa tecken i stilar från olika perioder, så en annan kontur behöver inte betyda ett annat tecken.