Variationsväljare 166

I ett giltigt par begär det en viss teckenform. En ideografisk variationssekvens (IVS) placerar väljaren efter ett ideogram, ett tecken som används i kinesisk, japansk och närbesläktad skrift. Det föregående tecknet är basen; väljaren begär en registrerad glyf, det vill säga en synlig form. Databasen för ideografiska variationer (IVD) grupperar sådana par i samlingar; vissa bevarar former som används i person- och ortnamn.

Unicode kodade VS166 år 2003. Det är året för den digitala kodningen, inte början på det äldre typografiska behovet av att ange en glyfform i vanlig text.

Varför ser VS166 tom ut?

En variationsväljare har normalt ingen egen synlig markering. Den påverkar den föregående basen endast i ett par som stöds. Om paret är ogiltigt eller inte stöds förblir basen normalt synlig och väljaren lägger inte till någon synlig markering.

Två textsträngar kan se likadana ut trots att deras kodpunkter skiljer sig. Vissa verktyg för sökning, sortering eller tolkning ignorerar sådana väljare, medan kodmedveten programvara fortfarande kan skilja strängarna åt.

Vad händer om någon skickar bara VS166?

Ensam har den ingen bas att ändra och inget eget budskap. Det är ett osynligt formateringstecken; dess närvaro i sig ger ingen självständig läsning och ingen anledning att dra slutsatser om avsändarens avsikt.