Variationsväljare 68

Den har ingen betydelse på egen hand. Den här väljaren utan teckenbredd kan begära en glyfvariant för Han-tecknet direkt före, men bara som del av en registrerad ideografisk variationssekvens: ett par av tecken och väljare.

Metoden har sitt ursprung i ett förslag från 1997 om varianttaggar i plan 14, en extra del av Unicode. Målet var att bevara textens form: personnamn och specialtexter skulle kunna behålla en avsedd Han-glyf utan att varje variant fick ett nytt grundtecken.

Databasen för ideografiska varianter (IVD) registrerar par i samlingar för olika vetenskapliga, offentliga och förlagsbehov. I kinesiska, japanska och koreanska texter kan ett registrerat par bevara den avsedda glyfen i ett namn utan att ändra det underliggande tecknet. Effekten beror på det specifika paret; 68 är inget stilnummer.

Hur använder eller skriver jag VS68?

Bara i den sekvens den hör till. I en giltig ideografisk variationssekvens står väljaren efter Han-tecknet den ändrar. Om du lägger till VS68 efter en godtycklig bokstav anger det ingen användbar stil.

Det är svårt att skriva tecknet eftersom det inte har någon synlig glyf. Om ett dokument uttryckligen kräver U+E0133 kan du mata in det med redigerarens Unicode-inmatning eller använda den numeriska HTML-teckenreferensen 󠄳; tangenttryckningarna beror på redigeraren.

I UTF-16 lagras en kodpunkt som två 16-bitars kodenheter, så antalet enheter kan öka med två för det här enda tecknet. Visningen beror också på om typsnitt och program stöder den registrerade sekvensen. Utan det stödet ignoreras väljaren vanligtvis och grundglyfen blir kvar; strängar med olika kodning kan därför se likadana ut.