Vindspel

En furin, klockan vars klang betyder sommar i Japan. Det är en liten klocka, ofta munblåst glas målat från insidan med guldfiskar, fyrverkerier eller blommor, ibland gjutjärn eller keramik. Den hänger vid ett fönster eller under takkanten där vinden når den och ger ett högt, klart pingel, inte det skramlande rör-ljudet från vindspel vi är vana vid.

Pappersremsan är motorn, inte en prydnad. Ett snöre löper genom klockan ner till en liten kläpp, och från kläppen hänger en lång pappersremsa. Pappret fungerar som segel: en vindpust gungar det, kläppen knackar mot glaset, klockan klingar. På remsan står ofta en kort dikt eller en önskan.

Japanska somrar är heta och fuktiga, och långt före luftkonditioneringen svalkade man sig med suggestion: stänka vatten på gatan, äta kalla nudlar och hänga upp en furin så att varje luftrörelse anmälde sig med ett svalt ljud. Så blev klockan en fast sommarbild. I haiku är den ett erkänt årstidsord för sommaren, och tempel och helgedomar som Kawasaki Daishi nära Tokyo håller furin-marknader där hundratals klockor klingar samtidigt.

Emojin kom in i Unicode från de japanska mobiloperatörernas tidiga emojiuppsättningar, tillsammans med andra säsongsbilder som 🎏 och 🎋. Därför står ett japanskt hushållsföremål bland festemojierna.

Vad betyder 🎐 när någon skickar den?

Oftast en stämning: lugn, luftig, sommrig, lite nostalgisk. Bredvid ord om värme, ett öppet fönster, en lat eftermiddag eller semester målar den upp scenen. Den är en favorit hos dem som älskar Japan, anime eller japansk sommarestetik, där den reser med vattenmelon, fyrverkerier och solrosor. I inlägg om avslappning, sömn eller rogivande ljud står den för det mjuka pinglet.

Från en japansk vän i juli eller augusti kan den vara del av en traditionell sommarhälsning, en rad som frågar hur du klarar värmen. Skickad ensam bär den sällan ett dolt budskap: läs den som ett behagligt ljud, som att avsändaren har en vindklocka, att det blåser eller helt enkelt är på fridfullt humör.