Vindansikte

Vind, oftast vädret. 🌬️ säger ”det blåser där ute”: en blåsig promenad, en kall by, bris på stranden, en stormvarning. Den passar bredvid de andra väderemojierna, och så använder de flesta den.

Den andra läsningen är andning. Eftersom ansiktet tydligt blåser står det för allt man gör med en pust luft: blåsa ut tårtljus, svalka het soppa, en lång suck efter en tung dag, ett lättat ”puh”. I en chatt om cigaretter, vejp eller vattenpipa blir samma pust rök, men bara med de orden eller en 🚬 bredvid. Ensam läses den oftast som vanlig vind.

Varför har vinden ett ansikte?

För att folk har ritat den så i århundraden. Grekerna såg vindarna som gudar, Anemoi (romarna sa Venti), var och en med namn och riktning: Boreas, den kalla nordanvinden, Zefyros, den milda västanvinden. Konstnärer avbildade dem som huvuden med uppblåsta kinder som sprutar ut luft, och bilden satte sig. Många kartritare under medeltiden och renässansen satte samma blåsande huvuden i kanten av sina kartor för att visa varifrån varje vind kom; därför verkar så många gamla kartor fulla av blåsande ansikten.

Emojin ser ut som den traditionen i miniatyr: ett ansikte, runda kinder, en luftstråle. Beroende på telefon kan den se ut som ett litet moln, ett blått huvud eller en knubbig vit pust, men idén är densamma som vindhuvudena på de gamla kartorna.