Khitaniskt småskriftstecken 18BCB

𘯋 är ett khitanskt tecken; kodnamnet är inte dess läsning. Khitansk småskrift användes för att skriva khitanska. Vissa tecken stod för hela ord; andra återgav ljud och kombinerades vanligen i grupper för att stava ett ord. Unicode-namnet som bygger på kodpunkten säger inte vilket ljud eller ord tecknet stod för här; den omgivande inskriften behövs för sammanhanget.

Hur förändrades den khitanska skriften över tid?

Den användes i khitansk förvaltning, på monument och i litteratur. Liao-historien, en krönika över den khitanskt styrda dynastin, tillskriver skapandet Yelü Diela, härskarens yngre bror. Enligt berättelsen lärde en uigurisk sändebud honom uiguriskt språk och skrift; den khitanska småskriften liknar dock inte den uiguriska skriften visuellt. Den lånade former från kinesiska tecken för att skriva khitanska, medan khitansk storskrift var ett separat system för samma språk.

Småskriften förekommer i minnesinskrifter, officiella register och namn, diplomatiska brev, dikter, översättningar och prov. Den fortsatte att användas under Västra Liao, även kallat Qara Khitai, och Jin-dynastin. Senare jurchensk skrift tog intryck av khitanska skriftsystem.

Traditionella historieskrivningar daterar dess tillkomst till 924 eller 925. År 2026 är den äldsta bevarade text med säker datering som forskare har identifierat Wugulin Taishis gravskrift från 1051; samma studie menar att skriften systematiserades och spreds officiellt senare än den traditionella berättelsen anger. År 1191 beordrade Jin-myndigheterna att officiell khitansk skrift skulle upphöra, och den föll gradvis ur bruk. Inskrifter som hittades vid Qinglinggravarna i Inre Mongoliet 1922 gjorde skriften åter till föremål för forskning.