Modifieringsbokstav liten eth

ᶞ lägger till en eth-liknande detalj till ett intilliggande ljud. Eth är det tonande ”th”-ljudet i det engelska ordet ”this”, som uttalas med tungan mellan tänderna. I fonetisk transkription läses ᶞ tillsammans med den närliggande konsonanten och bildar ingen egen stavelse. Efter en klusil (ett ljud där luftströmmen kort blockeras, som vid d) kan den markera friktion när ljudet släpps, en klang som närmar sig tonande ”th” eller ett svagt, kort inskjutet ljud.

I fornengelska handskrifter liknade ð i normal storlek ett d med ett streck genom och stod för ett ”th”-ljud. Thorn, þ, var en annan bokstav för ljudet och användes ofta i början av ord. Senare återanvände fonetisk transkription eth som modifierare. John Lavers bok Principles of Phonetics från 1994 beskriver denna konsonantmodifierare; ett Unicode-förslag från 2003 hänvisar till hans förklaring. Den här specialistnotationen förekommer i språkvetenskapliga beskrivningar, läroböcker och ordböcker.

Hur skriver jag ᶞ?

Använd en Unicode-kompatibel inmatningsmetod eller en teckenreferens. I HTML ger ᶞ eller ᶞ tecknet ᶞ; källkod i C, C++, Java och Python kan använda \u1D9E. Windows inmatning av Unicode-hex accepterar 1D9E när programmet har stöd för det.

ᶞ upptar en egen position i texten även om fonetisk transkription läser det tillsammans med ett närliggande ljud. Typsnittet bestämmer storlek och höjd, så placeringen kan variera. Kompatibilitetsnormalisering, en typ av textstandardisering som NFKC, kan ändra det till ð och ta bort skillnaden i upphöjd form.