Pizza

Den betyder pizza, pizzasug eller en plan att äta pizza. Emojin visar en enda triangelformad bit, på de flesta plattformar ritad med smält ost och röda skivor pepperoni. En bit i stället för en hel pizza är den amerikanska bilden av pizza: såld per bit, vikt på mitten och äten på språng.

I meddelanden gör den det självklara: "jag svälter 🍕", bilden på kvällens middag, svaret på "vad ska vi äta?" eller pizzakvällen med vännerna. Den står också för enkel, glad tröstmat i allmänhet: "unna dig 🍕", "du har förtjänat en 🍕" eller bilden på en festinbjudan. Eftersom pizza är billig, går att dela och nästan ingen tackar nej, känns emojin vänlig och kravlös var den än dyker upp.

Utanför maten syns den i användarnamn och bios som kod för "jag gillar enkla nöjen" och i skämt som "pizza är livet". Inget av detta är hemligt: det är en av få mat-emojis som förstås likadant nästan överallt.

Var kommer pizzan ifrån, och varför skiljer den sig så?

Neapel skapade rätten; resten av världen gjorde egna versioner. Pizzan som de flesta föreställer sig tog form i Neapel på 1700- och 1800-talen som billig gatumat: platt deg som gräddades snabbt i vedugn och toppades med tomat, som européerna bara nyss börjat äta. Den berömda historien säger att pizzabagaren Raffaele Esposito 1889 bakade en pizza med tomat, mozzarella och basilika i den italienska flaggans färger åt drottning Margherita av Savojen och döpte den efter henne. Historiker tvivlar på detaljerna, men Margheritan är fortfarande måttstocken. En äkta napolitansk pizza är mjuk och slapp med en pösig, bränd kant, och EU skyddar receptet som garanterad traditionell specialitet sedan 2010.

Italienska utvandrare tog pizzan till USA, där den blev biten som emojin visar: större, fastare, skuren i trianglar och ofta toppad med pepperoni, en kryddstark amerikansk salami. Chicago svarade med deep-dish, gräddad i hög form; Rom har en tunn, krispig variant och pizza al taglio, såld i rektanglar. På andra håll tog pizzan upp lokala smaker: majs och majonnäs i Japan, kebabpizza med pizzasallad här hemma, catupiry-ost i Brasilien och Turkiets pide och lahmacun, som turister kallar "turkisk pizza". Ananas på pizza, uppfunnen i Kanada 1962, är fortfarande internets favoritgräl om mat.

Någon skickade 🍕 — vad vill hen?

Oftast mat, och oftast snart. Ensam eller med frågetecken är det ett mjukt förslag: vi beställer pizza, kom över, vi äter ihop. Efter dåliga nyheter är det tröst: "kom hit, jag har 🍕". Bredvid en tumme upp eller en fest-emoji bekräftar den redan bestämda planer. Det är ungefär den minst kravfyllda inbjudan som finns, och precis därför används den: ett "nej tack" kostar ingen något. Läs in romantik bara om resten av samtalet redan pekar åt det hållet.