Kombinerande nedåtpil

I Lepsius- och Teuthonista-notation ändrar det ljudet hos bokstaven före.

Tecknet hör till en tradition av fonetisk transkription från 1800-talet som förknippas med Lepsius. Hans system, baserat på det latinska alfabetet, använde en form av hake och akutaccent för att skilja uttal åt. Tysk och österrikisk dialekttranskription utvecklades omkring 1900, och Teuthonista reviderades 1924–1925. Närbesläktade system återgav även romanska dialekter i Schweiz och Italien. I dessa system markerar s᪳, z᪳ och c᪳ sibilanter, ljud som bildas mellan tandvallen och den hårda gommen; de skiljer frikativor (ihållande friktion) från en affrikata (en tillslutning som släpps ut i friktion). Unicode kodade den äldre notationen senare; den började inte där.

Den pilformade silhuetten anger ingen riktning: i kursiv stil såg haken och akutaccenten ut som ett enda tecken. År 2025 rekommenderade Unicode för kroatisk dialekttranskription en grundbokstav följd av en separat kombinerande hake och akutaccent.

Hur skriver jag in det och varför kan det hamna fel?

Det fästs vid en grundbokstav; ensamt har det ingen vanlig läsning. Placera tecknet efter bokstaven det ändrar. En Unicode-kompatibel redigerare kan ta emot U+1AB3 via inmatning av kodpunkter; exakt tangentkombination beror på redigeraren.

Teckensnitt och textmotor måste placera kombinerande tecken rätt. Om stödet är svagt kan ᪳ hamna fel, visas ensamt eller bli en ruta för saknad glyf trots att teckenföljden är giltig.