Påfågel

Oftast beundran, ibland en pik om att du visar upp dig. Under en bild på din outfit, ditt hår eller din makeup säger 🦚 att du ser fantastisk ut och drar till dig blickarna. På avsändarens egna goda nyheter eller selfie är det en blinkning: ”ja, jag kråmar mig lite”. Som svar på skryt betyder den ”kolla in skrytmånsen”, kärleksfullt eller syrligt beroende på vem som skickar.

Fågeln ensam avgör inte vilken läsning det är, så titta på orden runt omkring. Påfågeln som bild för fåfänga och för att kråma sig förklarar varför emojin glider så lätt mellan beröm och retsamhet. I ett meddelande om en trädgård, ett zoo, bröllopsdekor eller en Indienresa kan den bara betyda fågeln eller dess färg: påfågelblått och påfågelgrönt är vanliga namn på den djupa turkos- och smaragdtonen.

Varför står påfågeln för stolthet?

För att hanen gör en av naturens största shower för att vinna en partner. De långa fjädrarna med skimrande ögon är inte stjärten, utan släpet: det växer ovanför den egentliga stjärten och reses och skakas till en darrande solfjäder vid uppvaktningen. En bländande, avsiktlig uppvisning helt riktad mot publik – precis det vi kallar fåfänga. Honan, påhönan, är brunaktig och anspråkslös.

Fågeln i emojin är den blå eller indiska påfågeln, hemma på den indiska subkontinenten och i dag hållen i parker och slottsträdgårdar världen över. Trots prakten flyger den tillräckligt bra för att sova i träd, och dess höga, kattlika skrik är omisskännligt.

Vad betyder påfågeln i Indien och på andra håll?

I Sydasien är den nationell, helig och överallt. Påfågeln har varit Indiens nationalfågel sedan 1963. Inom hinduismen är den krigsguden Kartikeyas riddjur, och Krishna bär nästan alltid en påfågelfjäder i kronan, så fjädern ensam uttrycker hängivenhet. Den pryder textilier, smycken, bröllop och festkonst; en avsändare från Indien eller Nepal som skickar 🦚 menar betydligt oftare skönhet, välsignelse eller hemland än hån.

Längre bort vördar jesiderna i norra Irak Melek Taus, Påfågelängeln, som sin främsta gudomliga gestalt. I grekisk mytologi var fågeln helgad åt Hera, som satte sin dödade väktare Argos hundra ögon i dess fjädrar. Tidig kristen konst använde påfågeln som symbol för odödlighet, utifrån en gammal tro att dess kött inte förmultnade.