Tangutkomponent 394

Den är en förkortning av en markering för tecknets vänstra sida.

I ett bevarat handskrivet exemplar, katalogiserat som ”C”, av Den kombinerade utgåvan av homofoner och skriftens hav—ett uppslagsverk om hur Tangut-tecken byggs upp—är 𘦉 en kortform av 𘊱, positionsmärket för ”vänster sida”. Det beskriver hur notationen anger var en del sitter; det gör inte 𘦉 till ett vanligt tangutiskt ord för ”vänster”.

Unicode-listan över Tangutkomponenter används för indexering och analys, och forskare har inget gemensamt komponentssystem. En ensam komponent har därför ingen fast översättning: i ett visst tecken kan den ange betydelse, ljud eller struktur.

Varför skapades Tangut-skriften?

Den hjälpte en stat att skriva sitt språk och översätta buddhistiska texter.

Tangut-skriften, även kallad Xixia-skriften, skapades för att skriva språket i en stat i norra Kina. Den tidigaste dokumenterade fasen av Tangut-skriften är 1036–1038: den användes för statlig korrespondens och 1038 började en kommitté översätta buddhistiska sutror till tangutiska. Projektet uttryckte också en identitet som skilde sig från Song-Kina. Formgivarna tog intryck av kinesiska principer för teckenbildning och av grannfolket khitanernas statsskrift; Tangut var ett eget skriftsystem, inte kinesiska tecken i ett annat typsnitt.

Användningen spreds från religiösa skrifter till kinesiska verk översatta till tangutiska, däribland konfucianska, militära, encyklopediska och litterära texter. Tangut-skriften fortsatte att användas i senare samhällen under Yuan- och Ming-perioderna; två stenpelare med dhāraṇī—buddhistiska ritualformler—daterade till 1502 är de senast daterbara Tangut-material som är kända.