Kombinerande ormtecken under

Det markerar lenis: en svagare artikulation av det föregående ljudet. Lenis innebär att ljudet formas med mindre kraft; tecknet modifierar den föregående bokstaven eller ljudsymbolen. I amerikansk transkription, bland annat North American Phonetic Alphabet (NAPA), är det en konvention och inte en universell regel. Sådana transkriptioner finns i språkhandböcker, språkbeskrivningar, tidskrifter och ordböcker. Följ därför teckennyckeln i den aktuella källan.

Den amerikanska transkriptionen utvecklades genom flera alfabet. Powells tidiga uppsättning, Franz Boas alfabet från 1911 och American Anthropological Societys utvidgning från 1916 är dokumenterade steg i den bredare traditionen. De förklarar varför konventionerna varierar, men daterar inte just det här tecknet.

När dokumenterades det kombinerande ormtecknet under först?

Det äldsta citerade tryckta exemplet är från 1981. Unicodeförslaget från 2003 hänvisar till Floyds Manual for articulatory phonetics, en handbok om hur man beskriver taljudens bildning. Det hänvisar också till arbeten av Mills (1984) och Lengyel (1991). Hänvisningarna visar att tecknet förekom i tryck före Unicode-kodningen, men fastställer inte när det användes första gången.

I förslagets ljudexempel står ᷂ för lenis och ͈ (kombinerande dubbel lodrät linje under) för fortis, alltså kraftigare artikulation. Snedstrecken markerar ljudtranskriptioner: /p͈ada/ (”mala”), /p᷂ada/ (”hav”) och /pʰada/ (”gräva”). För extrem lenition skrivs de två tecknen bredvid varandra som ᷂᷂, inte ovanpå varandra.

Varför kan det visas bredvid bokstaven?

Ett typsnitt eller en editor kan placera ett kombinerande tecken fel. Placeringen beror på typsnittet och editorn. En Buke 2.0.1-guide dokumenterar ett fel i Microsoft Word 2003 som placerade tecknet till höger om grundbokstaven. Om det händer bör du kontrollera typsnittet och editorn innan du ändrar transkriptionen: sidoplaceringen kan vara ett visningsfel, inte ett ändrat ljud.