Devanagari-bokstaven Qa

Det betecknar en konsonant som uttalas längre bak än vanligt क.

Nukta-punkten markerar /q/, ljudet som förknippas med urdus qaf ق. I hindiartad Devanagari förekommer क़ i lånord vars stavning bevarar skillnaden; vissa talare uttalar ljudet som /k/ och skriver vanligt क. Punkten markerar här en skillnad i ljud och stavning.

Varför har क़ en punkt?

En välbekant bokstav anpassades för ett ljud som Devanagari inte markerade.

Skrivare lade till en punkt under en välbekant konsonant för att återge persisk-arabiska ljud som saknades i Devanagaris traditionella ljudsystem. Det påminner om hur punkter skiljer bokstäver åt i arabisk skrift.

Det äldsta daterade sammanhanget som anges här är Devanagari-trycktyper i metall, gjutna 1786 och använda i en bok från 1789 med verser på sanskrit och urdu. Det belägger flerspråkig tryckning, inte क़:s första förekomst. Motsvarigheten i urdu är ق; närbesläktade Devanagari-bokstäver med nukta är ख़, ग़, ज़ och फ़.

Ska jag behålla punkten?

Behåll den när stavningen behöver skilja /q/ från /k/.

I vardaglig hindi-stavning kan punkten utelämnas när talare uttalar ljudet som /k/ eller skriver informellt. I urdu-text skriven med Devanagari kan punkten bevara kopplingen till urdus qaf. Punkten ensam avslöjar inte vem som skrev meddelandet.

Under hindi-urdu-konflikten i slutet av 1800-talet blev skrift och ordförråd synliga tecken på kulturell tillhörighet. Hindi och urdu har en gemensam hindustansk grund men olika skrivtraditioner; punkten bevarar en stavningsskillnad mellan dem.