Ideografiskt anteckningstecken två

Det markerar ankarpunkten för en återgång i läsordningen. I en markerad kanbun-text läser man vidare till ㆒ och går sedan tillbaka till ㆓ för att läsa frasen som står före verbet i kinesisk ordföljd. På japanska kallas den här gruppen återgångstecken kaeriten.

Det kan finnas text mellan ㆓ och ㆒. Andra kanbun-tecken—㆒・㆓・㆔・㆕, ㆖・㆗・㆘, ㆙・㆚・㆛・㆜ och ㆝・㆞・㆟—möjliggör längre eller nästlade hopp.

Varifrån kommer kanbuns återgångstecken?

Det växte fram ur annoteringspraxis, inte ur en enda uppfinning. En japansk kanbun-källa från 783–788 är det äldsta belägg som diskuteras för återgångsmarkeringar; sifferordningen kan ha kommit från en förlaga från Silla, ett forntida rike på Koreahalvön. Forskare kopplar det bredare systemet till korrekturtecken; vid slutet av 1300-talet hade det en igenkännligt modern hierarki.

Tecknen gjorde det möjligt att bevara den klassiska kinesiska texten och samtidigt följa japansk ordföljd; denna praxis kallas kunten. Skolor använde olika regler tills en rapport från utbildningsministeriet standardiserade undervisningsmetoden 1912. Besläktade läshjälpmedel finns i koreansk gugyeol från 1100-talet, i vietnamesiska anteckningar och i glosstecken på kinesiska Dunhuang-handskrifter från 600–900-talet. Det är närbesläktade lästraditioner, inte bevis för att just det här tecknet fördes vidare oförändrat.

Ett japanskt antagningsprov till universitet från 2018 visar kanbun-tecken i utbildningsmaterial.

Varför liknar ㆓ 二?

Formen kommer från en siffra, men funktionen i kanbun är en annan. Tecknet behåller formen hos det vanliga 二 som en specialiserad läsanvisning.

I kanbun-typografi kan det höjas eller flyttas som en anteckning. Ett japanskt teckensnitt med stöd kan tillhandahålla en fullstor form som layoutprogrammet skalar och placerar; vanlig text kan visa en form som liknar 二 utan den ursprungliga placeringen.