Tygtecken i Linear B

Det betecknar tyg eller textilvaror i Linear B.

Palatsskrivare använde detta logogram B159 i administrativa register över textilvaror. Ett närliggande tal kunde ange mängden, och ett tillagt stavelse-tecken kunde precisera föremålet. Grundtecknet betecknar en kategori; det stavar inte ut det talade ordet för ”tyg”.

Varifrån kommer Linear B:s tygtecken?

Dess skriftliga historia går via äldre egeiska textiltecken.

Textiltecken i den kretensiska hieroglyfskriften, ett äldre skriftsystem som användes på Kreta, dateras till c. 1900–1650 BCE; den föreslagna föregångaren *163 dateras till c. 1650 BCE, men den direkta kopplingen är omdiskuterad. Linear A-tecknet AB 54, belagt under c. 1800–1450 BCE, ses ofta som den skriftliga föregångaren till Linear B *159/TELA. ”Paleografisk” betyder här att en senare skriftform utvecklades ur en tidigare.

Linear B:s textiltecken hör till c. 1450–1200 BCE. Tillsammans tyder tecknen på en teckenfamilj som utvecklades inom egeiska skrivtraditioner, snarare än på en engångsuppfinning.

Varför är den exakta textiltolkningen omdiskuterad?

Grundtecknet är brett; en insatt stavelse preciserar tolkningen.

I Linear B är *159/TELA en övergripande beteckning för textilier. Ett insatt syllabogram, alltså ett tecken för en stavelse, skapar ligaturen TELA+TE, återgiven som te-pa. Specialister använder den breda beteckningen utan att behöva avgöra vilket föremål ligaturen syftar på. En matta har föreslagits, och mer försiktigt ett tungt tyg eller ett klädesplagg. Kungliga och rituella sammanhang stöder de senare tolkningarna, men det exakta föremålet är fortfarande omdiskuterat.

En föreslagen förklaring till formen är ett rektangulärt tygstycke som hänger från en vävstol där trådarna spändes med vikter. De korta strecken kan föreställa trådar, vävstolsvikter eller en skrivkonvention; det är tolkningar av formen, inte fastställda läsningar.