Omvänd dolk

I Palaeotype markerar ⸸ en retroflex konsonant; på korniska hade den en annan funktion. Palaeotype är Alexander Ellis fonetiska alfabet för att skriva språkljud. I hans verk från 1869 om äldre engelskans uttal visade ⸸ efter en konsonant att tungspetsen böjdes bakåt mot gommen. d⸸ och t⸸ visar tonande och tonlösa former: d- och t-liknande konsonanter med den tungställningen. ⸸ modifierar en konsonant och är inte ett fristående skiljetecken.

I Edward Lhuyds verk från 1707 om korniska markerade ⸸ ord från ”modern korniska”; den upprätta dolken † markerade former som fanns i en ordlista över äldre korniska. Teckenparet skilde mellan källor där ord hade belagts, inte mellan uttal.

Vad betyder den omvända dolken om någon skickar den?

Om den står ensam i ett vanligt meddelande kan du fråga vilken notation som avses. De belagda användningarna är fackmässiga och beror på sammanhanget: en fonetisk transkription kan använda tecknet för retroflexion, medan Lhuyd använde det i sina korniska texter för att ange en källa. Den omgivande texten visar vilken läsning som passar.

Varför ser den omvända dolken olika ut i olika typsnitt?

Ett typsnitt kan ändra formen, men inte själva tecknet. Ett typsnitt som saknar ⸸ kan visa en ersättningsruta, ett frågetecken eller ett tomrum; typsnitt som stöder tecknet kan rita strecken på olika sätt. Kontrollera notationen runt tecknet innan du misstar det för en annan symbol.