Arabisk hamza under

Det placerar hamza-tecknet under en basbokstav. På arabiska står hamza för ett kort stopp i halsen; den här kombinerande formen är en del av stavningen. Rollen beror därför på språket och de omgivande tecknen.

Den arabiska skriften utvecklades ur nabateisk arameiska, en äldre arameisk skrift, och hamza-tecknet växte fram gradvis. Tidiga koranmanuskript använde röda prickar för att markera hamza; den tidigaste rapporterade användningen av ett igenkännbart modernt hamza-tecken i arabisk prosa finns i ett Leidenmanuskript daterat till 866 CE.

På persiska och urdu används hamza-tecken också för att skriva ezafe, en kort vokal som binder samman ord; kasjmiri använder ett kombinerande hamza-tecken i sin vokalnotation. Arabiska lästraditioner skiljer sig åt i om strupljudet behålls.

Är ٕ samma som إ?

Nej. ٕ är ett kombinerande tecken; إ är hela bokstaven. Unicode representerar kanoniskt إ som den arabiska bokstaven alif följd av ٕ: den skrivna formen är densamma, men teckenföljden skiljer sig. Använd إ i vanlig arabisk stavning; ٕ kommer efter en basbokstav när texten avsiktligt är uppdelad.

Placeringen kan ändras när arabiska tecken ordnas om. Om hamza under ska ligga kvar under en kasra, det korta vokaltecknet under en arabisk bokstav, infogar du U+034F, en combining grapheme joiner (CGJ), mellan kasran och ٕ.