Multani-bokstaven E

Det är en självständig vokalbokstav i Multani, oftast för ett e-ljud.

Multani har fyra självständiga vokalbokstäver och inga små vokaltecken som sätts till konsonanter. Skriftliga vokaler står därför vanligen ensamma, i början av ett ord eller i slutet av ett enstavigt ord. Den här bokstaven står oftast för ett tydligt e-ljud; vissa källor använder den för ett öppnare ljud mellan e och a eller för ett rent o-ljud.

Varifrån kommer Multani-skriften?

Den tillhör Landa-familjen, en grupp besläktade skriftsystem.

Multani användes för att skriva språket Seraiki i Pakistans Punjab och norra Sindh, både i vardaglig skrift och i handel. Skriften kallas också Karikki eller Sarai. Den är besläktad med Gurmukhi och mer avlägset med Khudawadi och Khojki.

År 1819 trycktes den första boken på Multani, ett kristet Nya testamentet, med metalltyper. Under senare delen av 1800-talet gjorde den brittiska administrationen arabisk skrift till standard för språken i Sindh. Multani minskade i användning men levde kvar in på 1900-talet. Unicode 18.0 beskriver Seraiki som skrivet med en skrift som bygger på arabisk skrift.

Varför har 𑊃 olika uttal?

Multani stavades på olika sätt i de historiska källorna. Unicode 18.0 anger att skriften saknade en standardform och att stavningen ändrades under 1900-talets första fjärdedel. Den kodade teckenuppsättningen samlar belagda tecken från olika källor i stället för att slå fast en enda stavning.

Unicode-tabellen bygger på tryckta och handskrivna exempel med olika bokstavsformer. Därför kan ett typsnitt visa 𑊃 i en annan belagd form.