Kombinerande retroflex krok under

Sätt den efter bokstaven som den ändrar. Ett diakritiskt tecken ändrar hur ett skrivet ljud ska läsas. Det här tecknet markerar retroflexion: tungspetsen böjs bakåt mot gommen. I t̢ ändrar tecknet t.

Ett Unicode-arkiv citerar en kommentar från 1989 som spårar tecknets väg in i datorernas teckenkodning via bibliografiska standarder: gemensamma regler för biblioteksposter och språktranskription där krokar redan användes. En IPA-tabell från 1926 visar retroflexa bokstäver med krok och en underpunkt för retroflexion. År 1928 började underpunkten i stället markera slutna vokaler, som uttalas med tungan högt i munnen. År 2026 kallar IPA:s symbolförteckning fortfarande tecknet ”diakritiskt tecken för retroflexion”.

Varför verkar kroken sväva?

Ordningen och teckensnittets stöd avgör hur den fäster. Kombinerande tecken kommer efter bokstaven de ändrar. Om det här tecknet står först eller ensamt finns ingen bokstav att fästa det vid. Den prickade cirkeln i ◌̢ är en platshållare som visar fästpunkten; cirkeln ingår inte i texten.

Överlappande krokar kräver noggrann placering i teckensnittet. Unicode behandlar inte teckensekvensen som likvärdig med ett färdigformat tecken bara för att de liknar varandra. En anteckning om teckensnittet Charis SIL från 2006 anger att tecknet avsiktligt saknas där; därför kan giltig text visas fel eller inte alls i det teckensnittet.