Tecken 18CA7 i khitansk liten skrift

Katalognamnet identifierar tecknet, inte dess läsning.

𘲧 hör till den historiska khitanska lilla skriften, som användes för att skriva khitanska. Skriften är bara delvis dechiffrerad, så identifieringsnamnet räcker inte för att avgöra hur tecknet läses.

Läs det tillsammans med tecknen intill i en inskrift: det kan vara en del av en grupp snarare än ett fullständigt ord på egen hand.

Hur användes khitansk liten skrift?

Den var ett officiellt skriftsystem för khitanska.

Den historiska redogörelsen placerar skriftens tillkomst omkring 925, då Yelü Diela utformade den för khitanska. Den användes vid sidan av kinesiska på monument som uppmärksammade bedrifter, för stam- och bynamn, diplomatiska brev, flaggor, räknebrickor, märken, prov, dikter och översatta böcker.

De bevarade exemplen är främst gravinskrifter i sten — texter på gravar — samt texter på andra monument, väggar, speglar, räknebrickor, mynt som inte användes i vanlig cirkulation och en bägare av jade. Skriften användes under Liao, Västra Liao och Jin; under Jin fram till 1191, då ett kejserligt påbud avskaffade de khitanska skrifterna. De senare stora och små jurchenska skrifterna utformades efter det khitanska paret.

Varför ser 𘲧 fel ut?

Khitansk text kräver teckenformning och stöd för vertikal layout.

Khitansk text skrevs traditionellt i lodräta kolumner som lästes från höger till vänster. Ljudtecken, så kallade fonogram, bildar ofta grupper på två till åtta tecken; skriftspecifika regler för textformning bestämmer ordning och mellanrum.

Ett typsnitt kan visa 𘲧 ensamt medan ett program visar en hel passage för bred, utan stapling eller roterad. Korrekt visning kräver ett typsnitt som stöder khitansk skrift och programvara med stöd för vertikal layout; ett layoutfel betyder inte att tecknet har ändrats.