Jojo

Antingen den riktiga leksaken eller något som går upp och ner hela tiden. Bredvid en trickvideo, en leksaksbild eller ”minns ni de här?” är det helt enkelt jojon. I sport- och spelchattar står den för spelare, poäng eller placeringar som svänger.

Den bildliga betydelsen känns igen från vardagen: jojobantning är att gå ner i vikt och upp igen om och om. ”Min sömn 🪀” eller ”kursen har varit 🪀 hela veckan” betyder alltså ständigt upp och ner, inte en enda förändring.

Ensam, utan ord, har 🪀 inget bestämt budskap; oftast leksaken, ett barn eller lekfullt humör. Fråga hellre än gissa. Tonen är lätt: bra för att skämta om sin egen obeslutsamhet, men riktad mot någon annans vikt eller humör kan den låta hånfull.

Hur fungerar en jojo?

Ett snöre är lindat runt en kort axel mellan två skivor. Du träder öglan på fingret och släpper: när snöret rullas ut snurrar jojon fort, och på en enkel jojo där snöret sitter fast i axeln lindar snurren upp den till handen igen.

Trickjojor har snöret löst runt axeln, så de fortsätter snurra längst ner (”sova”) medan spelaren gör figurer som klassikern ”rasta hunden”. Många tävlingsjojor kommer bara tillbaka efter en särskild rörelse, en bind. Världsmästerskap har hållits sedan 1990-talet, med program till musik.

Leksaken är mycket äldre än namnet. En grekisk dryckesskål från omkring 440 f.Kr. visar en pojke med en skiva på ett snöre. Ordet kommer troligen från ett filippinskt språk; den filippinske invandraren Pedro Flores började tillverka jojor i Kalifornien på 1920-talet, och Donald Duncan köpte hans företag och gjorde jojon till en landsomfattande fluga. Berättelsen om filippinska jägare som använde jojon som vapen är en myt utan belägg.