Semikolon i full bredd

I kinesisk text skiljer det åt nära sammanhängande satser. Ofta delar det upp parallella satser eller viktiga satsdelar, med en starkare paus än kommatecknet men en kortare än punkten.

Betydelsen framgår av sammanhanget. I vanlig engelsk text är den smala ASCII-formen ; oftast den förväntade.

Hur utvecklades semikolonet i full bredd?

Det tog form när interpunktion anpassades till östasiatiska teckenceller. Semikolonet förekommer i europeisk tryckning från slutet av 1400-talet. Senare anpassade östasiatisk typografi västerländska skiljetecken till fasta celler, och äldre teckenuppsättningar behöll breda former för kompatibilitet.

Klassisk kinesiska använde punkter och meningsmarkörer som läsare lade till. Viktiga årtal är 1869, 1919 och 1920: en bok förklarade västerländsk interpunktion, reformatorer föreslog ett modernt system och därefter kom ett utbildningsbeslut. Semikolonet hör till modern interpunktion, inte en gammal kinesisk regel.

Japan följde en annan väg. På 1590-talet prövade en jesuitisk tryckpress europeiska skiljetecken men föredrog kommatecken och punkter. Det västerländska inflytandet växte under Meiji-perioden, och skönlitteratur från mitten av 1880-talet bidrog till att sprida interpunktionen.

Varför är ； bredare än ;?

För att det fyller en hel östasiatisk teckencell. ASCII-semikolonet är smalt; det här tecknet upptar en cell i full bredd. De har samma interpunktionsfunktion men är olika tecken.