Mandeisk interpunktion

Den markerar en större paus i mandeisk text.

Mandeisk skrift använder få skiljetecken. Ett Unicode-förslag från 2008 beskriver ett mindre tecken för en kortare paus, ungefär som ett kommatecken, och ett större tecken för en tydlig paus, ungefär som en punkt. Det större tecknet, ࡞, kan stå i början eller slutet av ett avsnitt och visa dess gräns.

Den mandeiska skriften utvecklades ur skriftformer som användes under den sena parthiska perioden, de sista århundradena av det parthiska riket; den igenkännliga formen förknippas särskilt med 100-talet e.Kr. Historiskt finns också samband med de regionala skriftsystemen elymaiskt och charakensiskt samt med parthisk kansliskrift, rikets formella förvaltningsskrift. Bokstavsordningen följer den bredare arameiska alfabettradition som också finns i hebreiska och syriska.

Varför kan mandeisk interpunktion se mindre ut?

I ett manuskript kan samma tecken visas i mindre storlek.

I kolofoner i religiösa manuskript — slutanteckningar längst bak i ett manuskript — visas tecknet vanligtvis mindre. Den mindre visningen är inget separat Unicode-tecken; storleken bestäms av typsnittet.

Ett kodningsförslag från 2008 dokumenterar traditionell och liturgisk användning av mandeisk skrift i Iran, Irak och andra platser. Modern nymandeisk stavning använder också tecknet som avgränsare mellan textavsnitt.