Kombinerande förbindelsemakron

Det förlänger en överlinje över flera koptiska bokstäver. FE26 är mittdelen: ︤ öppnar sekvensen, FE26 följer efter varje mellanliggande bokstav och ︥ stänger den. Ett vanligt kombinerande makron kan inte binda ihop en sådan linje över flera bokstäver.

Den historiska föregångaren är det koptiska supralinjära strecket, en linje ovanför bokstäverna. En koptisk handskrift på den fayyumiska språkvarianten är troligen från 600- eller 700-talet; det tildeformade strecket markerar förkortningar av heliga namn och tal och kan stå för den koptiska bokstaven ⲛ, som betecknar ett n-ljud, i slutet av en rad.

Varför behöver makronet en vänster- och högerhalva?

Sekvensens tre delar låter ett typsnitt binda ihop en linje över flera bokstäver. ︤ inleder en koptisk sekvens, ︦ följer efter varje mellanliggande bokstav och ︥ avslutar den. Utan kontextberoende glyfsubstitution och placering kan typsnittet dela upp eller placera linjen fel; det är ett visningsfel, inte en annan läsning.

Ett kodningsförslag för kyrkslaviska, ett historiskt slaviskt liturgiskt språk, placerar också ︦ mellan halvorna av ett titlo, dess överlinjetecken. Det är en annan skrivkonvention än den koptiska.

Hur skriver jag mittdelen av en koptisk överlinje?

Använd en koptisk tangentbordslayout eller mata in tecknet med Unicode. På Mac-tangentbordet Antinoou för koptiska och engelska skriver Shift+; in ︦; < och > skriver in öppnings- och avslutningshalvorna. För tre bokstäver skriver du den första bokstaven, ︤, mittbokstaven, ︦, den sista bokstaven och ︥.

Använd det vanliga kombinerande makronet för en enda bokstav. När du transkriberar en handskrift behåller du dess streckmönster: samma ord kan ha ett förbindelsestreck mellan bokstäverna i en handskrift och ett streck över en enda bokstav i en annan.