Halvbred vänsterhörnparentes

Det inleder ett japanskt hörncitat. Det motsvarande smala avslutningstecknet är ｣; japanska skrivråd använder det breda paret 「」 för citerat tal, markerade termer och betoning.

Markeringen av dialog utvecklades ur ioriten, ett tecken som markerade sjungna eller reciterade rader i jōruri-manus, en japansk form av berättande sång. I tryck från slutet av Edoperioden och början av Meijiperioden smälte den samman med en äldre parentes för hänvisningar och betoning till dagens kagikakko, eller japanska hörnparenteser. Exakt när avslutningstecknet blev etablerat är omdiskuterat.

Ett Unicode-förslag från 2025 beskriver hörnparenteser som föredragna i både vågrät och lodrät text i Japan, Hongkong, Macao och Taiwan; på det kinesiska fastlandet varierar bruket med skrivriktningen. ｢ har kvar sin roll som inledande citattecken; skillnaden gäller bredden.

Varför ser ｢ smalare ut än 「?

Det är den halvbredda formen av samma inledande citattecken.

I teckentraditionen JIS X 0201/Shift JIS användes skiljetecknet i smal text med fast rutbredd bredvid latinska tecken. Unicode behöll skillnaden av kompatibilitetsskäl. Typsnitt och layout påverkar fortfarande den visade bredden.

NFKC omvandlar ｢ till 「. Det kan underlätta textsökning, men tar bort breddskillnaden. Bevara originalformen när justering med fast bredd eller exakt återställning är viktig.